När jag besökte den här fastigheten fick jag ett dyk i det förflutna, i den vackra borgerliga lägenheten där mina farbröder bodde i Mantua. Här är vi dock i Modena, ett av Europas ekonomiska hjärtan, i en byggnad en bit från den historiska stadskärnan, i en av de byggnader som är typiska för de "goda" familjerna i staden. När jag läste Italo Calvino och föreställde mig stadshus i medelklassen var bilden som skapades i mitt sinne exakt den av en sådan här lägenhet, med ett litet rum för hembiträdet nära entrén, ett vackert matkök där familjen samlas vid kvällsmaten ett stort ljust vardagsrum med en fåtölj där hyresvärden läser tidningarna, golv i polerad marmor omväxlande med den ofrånkomliga parketten. Till och med mina farbröders hus hade väggarna täckta med tapeter, jag älskade att gå vilse i de där repetitiva teckningarna där jag såg figurer av fantastiska djur när jag gick från en bokhylla till en annan och andades in den omisskännliga doften av salt karamell. Tiderna har förändrats och även om ett stort matkök och ett badrum som ska användas som tvättstuga fortfarande är nödvändigt, förtjänar denna vackra lägenhet, även om den är beboelig som den är, att föras in i 2000-talet för att tillgodose nya behov och dra nytta av de mest avancerade teknikerna. Så det skulle räcka med en enda ingång till fastigheten, och på så sätt utnyttja utrymmena på ett mer rationellt sätt. Man kan tänka sig att använda material som järn och glas för att skapa intressanta kontraster och praktiska mobila skiljevägslösningar. Det stora sovrummet med eget badrum och den oundvikliga klädkammaren där väskor och skor är mästarna. Med 190 m skulle jag säga att det inte råder brist på utrymme för att ge utlopp för fantasin och hitta en lösning som tillfredsställer alla behov av att bo i staden i detta hus. Med tanke på serien av balkonger som finns kan man i köket tänka sig en liten vertikal aromatisk grönsaksträdgård. Detta kan vara en lösning, men de två entréerna är en påminnelse om att det förr i tiden inte var en enda lägenhet utan två, och så kunde det bli lösningen som passar två familjer, eller få en praktisk lösning där ett ungt par bor i en med sina barn som börjar växa upp och i den intilliggande lägenheten morföräldrarna, som behåller sin självständighet men med lugnet av att ha familjen i närheten. Även den här gången blev jag medtagen, vem vet om han delar några barndomsminnen som liknar mig eller om en av lösningarna är vad du letar efter. Även om det inte gör det, besök det, låt din fantasi vandra och sedan... ja, du kommer att låta mig veta vilket fantastiskt mästerverk jag inspirerade dig.